Vila i frid

Jag såg henne senast igår. Det är ofattbart. Så orättvist. Det gör ont i hjärtat. Vi var inte nära vänner, men ändå, jag har sett henne varje dag i tre år. Och nu är hon bara borta. Jag orkar inte skriva mer. Men var du än är, så hoppas jag att du får göra det du älskade, att sjunga och skratta. Vila i frid Linda.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0