Amanda

Barnslig. Barn förstår jag, men slig? Vad är slig för något? Jag ser stor skillnad i att vara barnslig och omogen, exempelvis att spela mycket tv-spel, bygga snögubbar, skratta åt kiss och bajs-skämt och annat roligt som jag gör kan uppfattas som barnsligt. Men omogen, ja, det är en helt annan sak. Att inte stå för sina handlingar är ett mycket bra exempel på ett omoget beteende. Att inte ha empati för sina medmänniskor är ett annat. Så jag tycker alltså att det är okej att vara barnslig, men inte att vara omogen.

But if you takes it to the edge? Att använda blöjor, bli badad, matad och att någon annan säger vad du får och inte får göra? Att åka omkring i barnvagn och ha barnkläder? Allt det här gör en dansk man på ca 40 bast. Hans pojkvän, eller "pappa" som han kallar honom tar hand om honom. Den här mannen beter sig helt enkelt som ett barn på ungefär 2 år. Såg detta i ett gammalt Outsidersprogram på 5:an. Helt sjukt enligt mig. Det finns ju alltid en gräns för vad som är okej och vad som inte är det. Men vem bestämmer exakt vart den går? Helt enkelt, hur barnslig får man bli?