Amanda

Livet är som en studsboll egentligen. Ibland tar någon tag i en och man flyger upp, upp, upp i det blå. Allt är bara underbart. Men någon gång slår tyngdkraften till och man far ner i marken med en hård smäll. Har man tur så studsar man strax upp igen, men man kanske är gjord av dåligt gummi så att man fortsätter att rulla efter marken. Man hoppar hit och dit eftersom det är massa gupp i vägen. Man kanske hamnar på en helt annan bana än man tänkt sig. Ibland slutar det bra, ibland inte. Det kanske kommer en skum typ och slänger en i en papperskorg. Ibland skrattar man åt det och hoppar retsamt upp igen, ibland blir man kvar på botten.

Men det finns vissa som alldrig blir studsade. På något konstigt sätt hamnar man inte på marken för det, nej, man flyger omkring i något sort mellanläge. Det är ganska trevligt men...

Jag önskar att någon studsade mig.