Dikter av mig, ca 13 år (?)
Ingemansland
Jag är fången i ingenmansland
Långt bort från hemmets trygga strand
Fånge i ett land utan vett
Det är ett helvete på alla sätt
Livet - lätt som en plätt?
Jag trodde jag var en pannkaka
Som på ett sätt skulle smaka
Men när jag vänt mig rätt
Jag ej var en plätt
Jag var en söt sockerkaka
Livet i en luffballong
Att sväva fritt i det blå
Där inga problem mig kan nå
Där allt bara är lugnt
Allt blir lätt, även det som känns tungt
Jag vill sväva långt, långt bort
Till en värld av en annan sort
Nu tar jag ett stort kliv
Och börjar mitt nya liv
Hyllning till Nils Ferlin
Jag ville skriva en hyllning
På allra finaste sätt
Med den allra finaste fyllning
Så att allt bara känns så rätt
Men hur jag än försökte
Jag inte ett enda ord kom på
Jag mig vride och vände och krökte
Men blev inte nöjd ändå
Snöflingan
En snöflinga, vit och lätt
Ser inte ut som de andra
Alla har sitt eget sätt
När de från himlen ner ska vandra
De faller sakta ner från marken
Var de ska landa vet de ej
På hustak, människor eller i parken
Undrar om de landar just på mig?
Okej, jag har officiellt SUPERTRÅKIGT! Så tråkigt att jag letar fram min gamla diktbok och till och med skriver dem i min blogg! Jag vill skriva något meningsfullt, men jag kommer fan inte på ett skit! Min hjärna har nog sugit åt sig regnet så att mitt huvud är vattenfyllt = JAG KAN INTE TÄNKA!
Jag är fången i ingenmansland
Långt bort från hemmets trygga strand
Fånge i ett land utan vett
Det är ett helvete på alla sätt
Livet - lätt som en plätt?
Jag trodde jag var en pannkaka
Som på ett sätt skulle smaka
Men när jag vänt mig rätt
Jag ej var en plätt
Jag var en söt sockerkaka
Livet i en luffballong
Att sväva fritt i det blå
Där inga problem mig kan nå
Där allt bara är lugnt
Allt blir lätt, även det som känns tungt
Jag vill sväva långt, långt bort
Till en värld av en annan sort
Nu tar jag ett stort kliv
Och börjar mitt nya liv
Hyllning till Nils Ferlin
Jag ville skriva en hyllning
På allra finaste sätt
Med den allra finaste fyllning
Så att allt bara känns så rätt
Men hur jag än försökte
Jag inte ett enda ord kom på
Jag mig vride och vände och krökte
Men blev inte nöjd ändå
Snöflingan
En snöflinga, vit och lätt
Ser inte ut som de andra
Alla har sitt eget sätt
När de från himlen ner ska vandra
De faller sakta ner från marken
Var de ska landa vet de ej
På hustak, människor eller i parken
Undrar om de landar just på mig?
Okej, jag har officiellt SUPERTRÅKIGT! Så tråkigt att jag letar fram min gamla diktbok och till och med skriver dem i min blogg! Jag vill skriva något meningsfullt, men jag kommer fan inte på ett skit! Min hjärna har nog sugit åt sig regnet så att mitt huvud är vattenfyllt = JAG KAN INTE TÄNKA!
Kommentarer
Trackback