Amanda

Inatt satt jag och emma och lyssnade på gamla "godingar". Det var allt från simple plan och green day till S club 7 och atomic kitten. Emma hävdar starkt att simple plan förstörde hennes musiksmak, jag hävdar att det antagligen var green day eller 50 cent. Antagligen det senare. Det som jag har filosoferat (emmas favoritord) över är; hur fan tänkte jag? Idag hittade jag dessutom en gammal cd som jag har bränt någon gång i på högstadiet. Det fanns med en bra låt, EN! Det var sommarens sista smak med lasse lindh, och honom vågar man ju knappt lyssna på mer (p.g.a. pervorykterna). Resten var en mix av dålig rap/trance/suptillsduspyr-musik! H-e-r-r-e-g-u-d!

Då...

Satt jag inne på sidor som ex. lunarstorm, levde i mina mjukisbyxor, tyckte att jag var coolast i världen, att mina föräldrar bah va sååååå pinsamma, att skolan sög, att ingen förstod mig, att jag var vuxen. Och framförallt; lyssnade på "jättetuff" musik.

Nu...

Hatar jag att sitta vid datorn (tvingar dock mig själv att läsa folks bloggar), har lite schitzofren klädstil, älskar mina föräldrar, tycker att skolan är okej, att det finns många som förstår mig, att jag är ett litet barn. Dock så är jag fortfarande coolast i världen! Och dessutom har min musiksmak förbättrats kraftigt!


Det är ganska klart att jag inte tycker att det var bättre förr. Sent '90-tal och tidigt 2000-tal bestod av alltför många "wannabenirvana"-band, band med egna tv-serier (exempelvis S club 7 och Friends), överdriven användning av lunarstorm (skyldig) och små flickor i magtröjor, platådojjor och leopardbyxor som posar á la spice girls (ja, jag är skyldig till det också). Allvarligt talat, hur fan tänkte vi?

Varför håller jag då på att gnälla över "baktiden"? Antagligen så kommer jag om sisådär 5-10 år sitta och skratta åt det som händer idag och hur jag beter mig. Förhoppningsvis kommer jag fortfarande älska the kooks, mina föräldrar och tycka att jag är coolast i världen. Men kanske att jag anser mig själv vara "stor" då, och kanske, bara kanske är min klädstil lite mindre, ja schitzo.

Känner att jag måste få bli nostalgisk, även om jag minns de negativa sakerna. Kanske är det så att jag på ett sätt saknar "the good old days", när man klädde sig som en mini-slampa och lyssnade på "black dudes" som sjöng om skanks and pimps (nej, det gör jag inte!!!). Fast, det är ju klart.. Det finns ju människor som fortfarande lever på det sätt som jag (tack och lov) har lämnat bakom mig. Mer kärlek (och bra musik) åt folket!