Amanda

Har just avslutat ett nästan 1,5 timmars långt samtal med emma (jag var tvungen att kissa, hon skulle se sex and the city). Visst är det otroligt hur mycket två människor kan prata om? Om allt från osmarta personer till konsumrån till geografiska profiler till criminal minds till födelsedagar till rökning, ja till allt man har på hjärtat. Och vissa har man ingenting att prata om. Man pratar på, men om ingenting. Som att gå runt i cirklar. Det är fascinerande hur lätt man kan prata med (ofta oväntade) personer. Och vissa man tror är lätta att umgås med ger en ingenting. Man har inget gemensamt. Och då menar jag inte att båda gillar att spela fotboll, men att man har någon gemensam nämnare för att ekvationen ska gå ihop. Undrar om det finns en procent på hur många människor världen över man kan prata med (om vi nu säger att vi alla talar samma språk)? Eller är det individuellt, hur man själv är som person? För de finns de som hur lätt som helst kommer bra överrens med andra, medan vissa har svårt för det. Det kanske bara är en fråga om självkänsla, självförtroende och självuppfattning. Mycket själv. Kanske det inte har med något av det att göra. Kanske vissa är dömda till ett liv av ensamhet. Det beror ju på vad man tror på. Hur mycket kontroll man tror att vi har över oss själva och vår omgivning. Fast det kommer vi aldrig få veta. En groda i en brunn vet ingenting om havet.

Nu vart den här tankegången för jobbig att följa, dags att kolla one line multilanguages från olika filmer på youtube.