.

Jag satt länge och skrev. Orden flödade, de tog aldrig slut. Jag fick ihop två sidor. Jag tänkte länge, jag tänkte publicera det. Jag tror jag hade behovet att visa en del av mig. Istället publicerar jag dessa rader. Det säger ingenting om mig. Men det är tryggt. Säkert. Förbannat fegt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0