Amanda

Har funderat ett tag på att skriva någonting om den politiska debatten som pågår för fullt. Det är så mycket jag skulle vilja säga att jag inte har en aning om var jag ska börja. Och borde jag skriva någonting? Ska inte alla själv få besluta vilka de ska rösta på, vad de ska tro på? Samtidigt så vet jag att min lilla blogg inte kommer påverka någon, inte ur ett politiskt perspektiv iallafall.

För mig är humanitet viktigt. Det viktigaste av allt. Det är en grundsten som måste genomsyra politiken. Fokusen måste ligga på trygghet. Om jag blir sjuk och inte kan jobba vill jag ändå kunna överleva. När jag blir gammal vill jag känna lugn och trygghet, inte stress över ekonomi. Och framför allt: även om jag har jobb och mår bra, vill jag att de som inte har det så bra ställt ska känna sig trygga.

Jag vill inte att det ska existera hat. Speciellt inte hat som riktar sig till någon/några p.g.a hudfärg, nationalitet, sexuell läggning eller kön.

Nu känns det som att jag snuddade vid invandrarfrågan. Så här är det: För att invandring ska fungera måste de som kommer hit från andra länder släppas in i samhället. Man måste satsa pengar på att de får lära sig svenska, inte att de skuffas undan till något ghetto. Man måste se till att de kommer ut till arbetslivet så att de kan börja betala skatt. Cirkeln är sluten. Det är så det är. Det funkar inte som det är idag, att människor som kommer hit inte får jobb och bostad. Vi är fruktansvärt dåliga på att släppa in andra människor, speciellt de som är lite annorlunda. Det är hemskt och det skrämmer mig något fruktansvärt.

Visade just SD:s valfilm för pappa. Han bara skakade på huvudet. Min far är ganska klok. Det är ju från honom och mamma som jag har fått mina värderingar. Pappa sa en gång:
"Om jag bara ska tänka på mig själv så är det klart att jag ska rösta höger. De har sänkt skatterna för mig. Men ska jag tänka på mina barn, på min mamma och på samhället i allmänhet så kan jag inte rösta på ett blått parti. Vi kommer ingenstans om vi bara tänker på oss själva. Jag vill inte att klyftorna i samhället ska öka bara för att jag vill ha mer än jag behöver."

Det är som det här skiten att om man inte får jobb på sin hemort så måste man flytta. Man bara, hallåå? Var tog humaniteten vägen? Människor som har familj, och speciellt barn, ska de behöva skeppas iväg långt åt helvete? "Det ska löna sig att jobba". Ja, rent ekonomiskt lönar det ju sig. Men till vilket pris? Jag lever hellre fattig med min familj än rik och ensam.

Har säkert glömt massa saker jag hade tänkt ta upp, men whatever. Nu ska jag se om pappa behöver hjälp med maten. Om inte, så kollar jag väl top model eller något annat skitprogram med irriterande tyra banks. Ciao!